~

Det är svårt för mig att skriva om detta. Vill få ut det jag behöver få ur mig. Jag var så säker på att Tim var den rätta. Vi har så mycket gemensamt, kommer bra överens och förstås varanda. Vi kunde prata om allt, som en bästa vän som man har sex med. Jag kunde tänka mig en framtid med honom, jag ville ha en framtid med honom. Jag älskar honom. Och det känns förjävligt att vårat förhållande tog slut pga att han inte var redo för ett förhållande. Så bra som det gick mellan oss, kommer han någonsin vara redo isåfall? När jag är arg så intalar jag mig själv att han bara utnyttjade mig, att han är ett jävla svin. När jag är ledsen så tänker jag på den natten, den natten då han sa att han älskade mig. Men är man verkligen inte redo för ett förhållande om man säger att man älskar den andre? Det hänger inte ihop. Sen börjar man fundera över om han sa att han älskade mig för att jag skulle släppa till. Men det stämmer inte det heller. I mitt huvud stämmer ingenting. Man säger inte att man älskar någon och sedan gör slut en vecka senare. This is killing me! Han är killen jag vill ha, som jag hade och aldrig kommer få tillbaks igen som det ser ut nu. Men jag hoppas. Jag hoppas verkligen att han i framtiden är redo och vill vara med mig igen. Han sa att allting skulle bli bra, men det blev det inte. Det är på grund av honom som jag får tårar i ögonen när jag ser en buss, när jag ser en pappa med sin lilla dotter, när jag hör hans namn, lyssnar på en låt om kärlek eller när jag ser två människor som kysser varandra. Jag vill kyssa honom igen och sitta i soffan och kolla på Sveriges värsta bilförare och kramas och nästan missa när idiotskåningen säger åt en annan skåning att prata svenska.