Saknad är saknad.

Jag saknar dig och det vi hade. det kan jag inte neka. Jag tänker på dig ibland, men dock mer sällan ändå. Jag saknar det bra, men förbannar de värsta stunderna som fortfarande skär i min själ och ger mig en olustig känsla.

Att jag saknar dig betyder för mig att du är ett avtryck i mitt förflutna som jag aldrig kommer att ångra. Det sägs att man lär sig av sina misstag. Mitt misstag var att lita på någon så mycket som jag litade på dig. Jag tar numera ett steg bakåt, avvaktar och synar varenda minut av personen som numera oftast finns i mina tankar.

Ska vi säga att det är bra, att jag är försiktig eller att jag är emotionellt skadad? Det tål att tänkas på.

Jag ser bakåt, men jag vänder mig inte om och går ditåt. Jag styr framåt med bestämda steg och med huvudet högt. För jag vet, något jag är hundra procent säker på är att... Jag är mer sann än vad du någonsin har varit.

Vem är du, vem är jag?...



Kan det vara så att man har många olika sätt att vara och bete sig på, typ olika personligheter??!
På nätet ändrar jag mig från dag till dag.. Eller vet jag ens vem jag själv är?
Jag har känt mig själv i tjugotvå år snart, och jag vet inte vem jag är?

Jag vet iallafall irl vem jag är, men på nätet får jag en typ delad personlighet. Eller så har jag bara sådana humörsvängningar, eller nått.
Rörigt inlägg som vanligt, är ju knappt man förstår sig på sig själv.




Vakna nu snälla du, jag vill prata med dig. Jag mår bra när jag pratar med dig.




My life as I know it

Mitt liv är som en berg och dalbana.... I korta perioder så är jag så lycklig att det nästan är olagligt och sedan kommer svackorna när jag gräver ner mig mer och mer....  Just nu är det en sådan svacka.... Fan då...


Vill bara hitta dig, mr right. Sedan kan jag le ett äkta leende igen. Snälla..

".. Visst du kan skratta och låtsas som ingenting Men jag vet allt om dig för du har varit min Du är nån annan nu i och för sig Men när du strippar och klär av dig är det samma grej.."

.

RSS 2.0