varför?
ibland kommer jag på mig själv när jag ler sådär fånigt när jag pratar om honom. ibland vill jag skriva till honom att jag saknar hans röst, vill höra hans röst hela tiden. men så säger jag åt mig själv att jag inte får känna såhär. att jag måste ta det lugnt.men om det går bra på fredag, om det blir vi. så kommer jag vara den lyckligaste människan på denna jorden. jag verkligen, verkligen hoppas. puss på L!
Kommentarer
Trackback
